Björns tankar inför kvalserien

Så var vi då äntligen framme vid den slutgiltiga upplösningen i årets hockeyallsvenskadrama. Nu för tredje gången på kort tid skall vi Leksandssupporters tvingas uthärda ännu en nagelbitande, gastkramande kvalserie. Kanske läge att ta tjänstledigt från jobbet så man orkar återhämta sig ordentligt mellan matcherna. Och visst kan man ibland fundera över, och bli lite orolig över, vilken klass årets upplaga av LIF håller. Bitterheten hos gamla leksingar från SM-guldtiden från sent 60- och 70-tal går ju inte att ta miste på, senast uttryckt under förfesten på hockeyhelgen.

Ändock har ju årets upplaga av de blåvita sakta sakta gått från klarhet till klarhet, och min personliga förhoppning och önskan är att de är bäst när det gäller. "Onödiga förluster" är ju alltid något som från sidan av rinken kan rendera i inte så lite frustration och aggression mot varför det skall vara nödvändigt att förlora mot ett på papperet betydligt sämre lag. Dock kan man ju inte bortse från det faktum att det som spelare kan vara svårt att motivera sig mot sämre motstånd. Motivation slår klass heter det ju, och så har det väl i sanningens namn varit lite då och då under säsongen. Några plumpar i protokollet. Sedan måste vi kanske som leksandssupportrar släppa tanken att Leksand skall leka hem serien som i forna tider. På Karlberg-Nielsen-Loppan tiden var det annorlunda. Hockeyallsvenskan var av en annan kaliber med betydligt färre topplag.

Rautakorpi har, i bästa fall, en långsiktig plan med säsongen och att Leksand skall vara bäst när det gäller, i kvalserien. I motsats till i fjol, då panik och prestationsångest präglade laget, med tränarbyten och en allmän cirkus från ledning & sportchefs sida. Jag tror att läget är ett annat i år. Ambitionen från LIFs sida har ju dessutom faktiskt klart uttalats att Elitserien inte nödvändigtvis är mål nummer 1 säsongen 06/07. Missförstå mig inte, visst suger det att inte gå upp till hockeyns finrum återigen, så fort som möjligt. Det är ändå inte omöjligt att det kan ta åtminstone ett år till att skola in fler juniorer och talanger som verkligen inser vilken ära det är att spela i ett sådant traditionsrikt lag som Leksands IF och att Leksand som lag kanske kan bli ännu starkare nästa år. Detta kombinerat med lite spetskompetens.

Att dra på sig Leksandströjan medför trots allt vissa förpliktelser som har sitt ursprung från många år tillbaka då äran att spela för Leksand var viktigare än en fet lönecheck, något som kanske några bröder från i fjol kan tänka lite extra på i framtiden. Ingen nämnd, ingen glömd, det fanns flera. Dock är det väl i ärlighetens namn de spelregler som gäller i dagens hockey i allt högre utsträckning, pengarna. Mindre klubbkänsla, men i bästa fall en bra lagkänsla. Och visst kan man förstå de spelare som väljer pengarna framför laget då en yrkeverksam hockeyspelare inte spelar så många år. LIF som lag består under alla omständigheter i år mer av masar från bygden kryddat med lite finsk SISU för att inte glömma Bartek nu senast, som varit grym. Låt oss nu få behålla en viss stomme i laget till nästa år. Som "hockeyexpert" önskar jag till sist att flytta fram Siklenka i anfallet igen, de kvaliteér han avgjort har kommer till bäst användning offensivt. De blundrar han gjort blir tyvärr mycket uppenbara i rollen som back, utöver alla utvisningsminuter som ibland sänker hela laget. Men offensivt har han också gjort mycket nytta.

Avslutningsvis, av hela mitt blåvita leksandshjärta, önskar jag hela laget lycka till i strävan att åter ta Er till Elitserien. Jag bor i Skåne, men skall göra vad jag kan för att stötta Er personligen på ståplats genom en hockeyresa till Leksand och på bortastå i Malmö vad det lider. Tänk på att om ni så spelar i Divison 8, så hade jag ändå stått på läktaren och hejat fram Er, så stor är kärleken till laget i mitt hjärta!

Krossa dem nu i kvalet och ge Wikegård svar på tal!!!

Björn Börjesson, Tokiga Masar Götaland