Björns tankar efter kvalserien

Summa summarum. End of story. Så var kvalserien slut för denna gången. Visst vore det lägligt att spy galla, vara efterklok och utstuderat negativ över Leksands framfart i Kvalserien. Och visst kan denna krönika te sig så, av fortsättningen att döma.

Men denna gången, misslyckandet till trots, så finns det enligt min mening ändå fler ljuspunkter än för ett år sedan.

Inledningsvis måste alla vi blåvita fans vara medvetna om att en förnyelse av ett lag inte görs över en natt. Mina tidigare tankar, publicerad på TMGs hemsida, gav vid handen att vi inte nödvändigtvis skulle gå upp i år. Varför?

Betänk antalet nya spelare i truppen. Inför denna säsong, likaså för övrigt under de senaste, bestod truppen av väldigt många nya spelare. Skillnaden den här gången var att många hade Leksandshjärta. Men förutsättningarna var annorlunda även på andra vis. Ny VD, ny sportchef, ny tränare och ett nygammalt tänk. Det var och är många bitar som skall falla på plats och jag tror även fortsättningsvis att det finns mycket att jobba med.

Men att vara överdrivet destruktiv och utan tanke gnälla över att laget inte håller måttet, hjälper föga i ambitionen att Leksand åter skall spela i hockeyns finrum. Stödet bland oss leksingar har alltid funnits där, och så skall det också förbli. Men konstruktiv kritik kan vara nyttig och jag vill förmedla några högst subjektiva åsikter av vad som måste förbättras till nästa säsong:

1. Kämpaandan - hos vissa. Vi kan inte lasta alla och här har även sportchefen ett ansvar vad gäller framtida nyförvärv. Vissa höll helt enkelt inte måttet i den blåvita leksandsdressen och gav dessvärre anonymiteten ett ansikte. Eller kanske var det så att de faktiskt inte var bättre än en hög hockeyallsvenskaklass?

Men nyförvärven under säsongen visade sig vara av bra klass och kämpar som #32 Bergenström (tack för att du kom tillbaka!), #13 Green, #15 Huokko, #41 Bellemare, #14 Ollas, #47 Eneqvist förtjänar en extra fjäder i hatten, resultatet till trots. Men det fanns avgjort fler som gav allt under säsongen. Men samtidigt räcker det inte om det finns andra i sin femma som inte gör detsamma.

2. Power Play. Ärligt talat: DET FANNS INGET POWERPLAY. Var fanns tempot? Var fanns tanken? Det är faktiskt första gången jag så konsekvent sett ett så till den milda grad harmlöst power play med ideliga felpass, sirapstempo och sargspel. Fanns det någon tanke överhuvudtaget?

3. Boxplay. Visst skall man inte sälja sig i försvaret och ligga på allt för hårt. Men var det inte många gånger som Leksand passivt försökte täcka ut motståndarna hellre än att ligga tätt på dem?

4. Målvakterna. De var bra, men inte supersäkra i den klass som behövs för att kunna vinna en match på egen hand.

5. Passningsspelet och de förvirrade uppspelen. Varför inte spela upp pucken med fart? Varför allt som oftast skicka pucken i sargen i offensiv zon vid uppspelen? Jag är hockeyamatör, det kanske fanns en tanke. Men att konsekvent ge bort pucken till motståndaren gav mig ett och annat grått hår. Och skulle Leksand mot förmodan få fatt på pucken ägnades mycken tid åt att trängas och kramas ute i sarghörnen, och där gör man inte mål.

Självklart kan man inte spela skönspel hela tiden, men det saknades enligt min mening alltför ofta någon speltaktisk tanke över något som kunde likna ett grundspel. Kan det vara Rautakorpis filosofi månne? Hoppas, och tror, på en bättring nästa säsong.

6. Karlberg saknade en kompis. En förhoppning till nästa säsong är att Karlberg hittar tillbaka till den nivå vi vet han kan prestera. Men det fordras en typ Jensa Nielsen som vet exakt var Karlberg befinner sig och kan ge honom de öppnande smörpassen. #17 hade mycket uppförsbacke i år, men med rätt sällskap kommer det att bli ändring på det. Ges han chansen att slippa vara grovjobbare och istället vara den lirare och sniper vi vet han kan vara kommer hans målskörd att bli betydligt större nästa säsong.

7. Satsning på juniorer. Jag hoppades på denna förändring redan i år, men blev något besviken i år igen. Det satsades istället på "etablerade" spelare till förmån för yngre spelare som skickade till "farmarlag". Jag hoppas att ledningen inför säsong 07/08 vågar ha lite mer is i magen och fortsätter tro på juniorerna, även om det inte skulle gå så bra inledningsvis. Se på de lag där juniorerna ges tid att spela in sig. Se kämpaglöden och viljan. Det är där vi måste bygga vidare.

Men på plussidan finns det också mycket att framhärda.

Det finns en långsiktighet i klubben som jag inte sett på flera år. Den nuvarande ledningen känns kompetent och väl medveten om vad som behöver förbättras till nästa säsong.

Antalet kontrakterade spelare är långt många fler än de senaste säsongerna. Låt dessa spela ihop sig, kombinerat med lite spets och användandet av fler juniorer så kan detta laget bli början till något riktigt stort. Jag menar, kunnandet finns där, Arenan, hockeykulturen, hockeygymnasiet, suppotrarna, ja allt.

Leksand Superstars har, i vått och torrt, trummat på med sitt stöd från läktaren.

TMG har åkt upp titt som tätt och stött laget på bortais.

Och det nya tränarparet har alla förutsättningar att ge laget det stöd, trygghet och kontinuitet som det så väl behöver. Enligt väl underrättade källor har Tomas Jonsson ett tränarkunnande som kan göra den mest pessimistiska supporter totalomvänd i ett nafs. Även headcoachen kan bli mycket intressant...

Jag ger avslutningsvis aldrig upp, om nu någon skulle tro det. Molnen skingras så sakteliga över hockeyhorisonten, även om det kan tyckas gå lite väl långsamt. Men ge inte upp. Hur dåligt det än går kommer en ny dag, en ny säsong, en ny match, där hoppet om Lirarnas Lag lever. All olycka måste till sist få ett slut.

Ta nu sommarsemester och vila upp Er, men fortsätt sedan stötta laget helhjärtat i höst.

Leksing tills jag dör!

Björn Börjesson, Tokiga Masar Götaland